Jag såg en film förra året, The Bucket List, med Jack Nicholson och Morgan Freeman.
Himla bra film, handlar om två cancersjuka män som ger sig ut i världen för att göra allt det de ville göra med sina liv. Göra vad de hinner och kan innan "they hit the bucket", som då tydligen betyder "dö" på engelska. Engelska omskrivningar brukar vara ganska målande, men varför slår man i spannen när man dör??
Nåja, det hör inte hit.
Jag har funderat en del på senaste tiden på min egen "Bucket List", kommer kanske från tjejernas farfars död. Man blir lite påmind då om sin egen dödlighet.
Min lista är inte extrem på något vis, det är saker jag har velat göra länge, det är drömmar som levt länge och som jag har kvar. Om jag hade skrivit ner listan för tjugo år sen hade jag sett nu att en hel del saker redan strukits - Ett stort gammalt hus på landet, Ulf Lundell-konsert och tatuering.
Kvar är nu:
Besöka Rom
Ta Mc-kort
Köpa Motorcykel
Om jag tar en grej vartannat år skulle det kunna funka.
Å andra sidan, om jag ger mig själv en hoj i 50-års present - vad har jag då kvar att drömma om?
Fast, det är väl inget som hindrar att man lägger till saker på listan efter hand?
Och nu fick jag - faktiskt - lite ålderspanik här. Om sju år är jag femtio, för sju år sen var jag precis nygravid med Lillskruttan - det var ju inte längesen! Herregud jag fyller snart femtio år!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åka mc till Rom? Och sedan vidare ut i världen ;-)
Skicka en kommentar