Livet

Oh, om bara livet inte vore så tufft.

Vissa människor träffar rätt i allt de gör, och lyckas med allt och har perfekta liv.

Det har inte jag. Jag tajmar ofta fel, jag lyckas inte alltid med det jag gör - och mitt liv är långt ifrån perfekt.

Den här dagen, torsdagen 21/9 2006, kommer att gå till min egen privata historia som en av de allra värsta i mitt liv.

"Det du ska i, hamnar du i" säger en mycket klok kollega till mig. Och det stämmer säkert, men jag vill inte vara här! Jag vill inte vara mitt uppe i ett uppbrott och tala om för en massa människor jag tycker himla mycket om att det med stor sannolikhet blir så att jag och maken delar på oss. Jag vill inte det!

Och alla blir så ledsna, en del blir uppriktigt chockade och så har jag förstört deras dag också :-(

Men jag måste göra detta, jag måste ta mig igenom detta.

Jag vill inte bli en bitter gammal surkart till tant som tillbringar hela sin ålderdom med att förbanna sig själv för att hon inte tog tag i problemen när hon hade möjligheten. Bitterhet är en negativ känsla, det är en destruktiv känsla och det kommer inget gott ur den. Fördelen är att man kan välja om man vill bli bitter eller inte. Jag väljer att bli ledsen nu och besviken och må dåligt genom detta, men när det är över ska jag må bra. Jag ska inte älta detta om och om igen. Om ett år ska jag vara glad och lycklig och jag ska må bra!