Såhär ska sommaren vara. Det ska vara varmt, det ska vara soligt.
Om jag hör en enda gnälla om att 'det är för vaaarmt' så stryper jag er med era vinterhalsdukar. Det ÄR inte för varmt. Det finns skugga. Vi har det här - underbara - vädret max några veckor per år, då kan man faktiskt "stå ut" om man nu tycker att det är så förfärligt. Då kan man faktiskt gå in i skuggan, man kan köpa en fläkt, man kan göra mycket för att slippa ifrån solen och värmen om man vill. Men om ingen sol och värme finns (såsom det var för några veckor sen) då finns inget för oss solälskare att göra.
Och det, mina vänner, är hela skillnaden. Om det är soligt kan man välja att gå in från solen men om det är skitväder och regnar kan man inte välja att gå ut i solen, för då finns det ingen sol. Det är skillnaden.
(Det finns dock en person som får lov att gnälla på vädret hur mycket som helst, hon har dispens. Det är min kusin som är gravid i åttonde månaden med enäggstvillingar. Hon har all gnällrätt just nu.)
fredag, juli 03, 2009
Tagetes
För ett tag sedan sådde de tagetesfrön på dagis och när det kommit upp små plantor fick de ta hem dem i ett avklippt mjölkpaket. Meningen var att Lillskruttan skulle ta ut sitt paket till pappa och plantera i trädgården men det kom aldrig så långt utan har istället stått i storasysters fönster och frodats, visserligen med en eller ett par nära-döden-upplevelser - men iallafall.
Igår hade det minsann t o m kommit ett par blommor som slagit ut och då utspelade sig följande lilla samtal:
Jag: Åh titta, din tagetes blommar!
Lillskruttan: Va? *rusar in i vardagsrummet* Syrran, min diabetes blommar.
Syrran: Vaaaaa? *ser ut som en fågelholk*
Det är inte lätt alla gånger!
Igår hade det minsann t o m kommit ett par blommor som slagit ut och då utspelade sig följande lilla samtal:
Jag: Åh titta, din tagetes blommar!
Lillskruttan: Va? *rusar in i vardagsrummet* Syrran, min diabetes blommar.
Syrran: Vaaaaa? *ser ut som en fågelholk*
Det är inte lätt alla gånger!
onsdag, juli 01, 2009
Intagning
Åååh jaaaaa!
16-åringen kom in på sitt förstahandsval till gymnasiet. Hon är så glad och hon förtjänar det! Hon kom igen rejält den sista halvan av högstadiet och hon kände när hon var på "Öppet hus" på skolan att det var där hon ville gå, där och ingen annanstans.
Jag tror att detta kommer att passa henne ypperligt och i eftermiddag ska vi fira med att gå på Hörby marknad!
Nu har vi legat på stranden i två dagar, så nu får vi variera semestern lite. Dessutom är det mer marknadsväder än strandväder idag.
Jag är inne på min tredje semesterdag (femte lediga dagen) och jag trivs. Det känns som om det är en evighet tills jag ska börja jobba igen.
16-åringen kom in på sitt förstahandsval till gymnasiet. Hon är så glad och hon förtjänar det! Hon kom igen rejält den sista halvan av högstadiet och hon kände när hon var på "Öppet hus" på skolan att det var där hon ville gå, där och ingen annanstans.
Jag tror att detta kommer att passa henne ypperligt och i eftermiddag ska vi fira med att gå på Hörby marknad!
Nu har vi legat på stranden i två dagar, så nu får vi variera semestern lite. Dessutom är det mer marknadsväder än strandväder idag.
Jag är inne på min tredje semesterdag (femte lediga dagen) och jag trivs. Det känns som om det är en evighet tills jag ska börja jobba igen.
fredag, juni 26, 2009
Miljötänk
Vi måste alla börja leva lite mer miljövänligt om vi ska kunna lämna ifrån oss jorden till våra barn och barnbarn med gott samvete.
Jag drar mina små strån till stacken - åker tåg privat och i jobbet, använder miljöcertifierade leverantörer i jobbet men handlar inte lika mycket Eko-mat privat som jag borde. Däremot sitter jag här och känner mig väldigt miljöduktig just nu!
Jag drar mina små strån till stacken - åker tåg privat och i jobbet, använder miljöcertifierade leverantörer i jobbet men handlar inte lika mycket Eko-mat privat som jag borde. Däremot sitter jag här och känner mig väldigt miljöduktig just nu!
Det här vinet är fantastiskt gott, t o m godare än "vanliga" Santa Inés och i en söt liten box, bara 1500 ml (motsvarande två flaskor) vilket är mer lagom för en singel som jag.
Nr 6620 på Systemet - rekommenderas! För både gom och miljösamvete. Plånboken kanske lider lite mer än om man köper 3000 ml "Umbala" för 128 kronor, men det är det helt klart värt!
Dagisavslutning
Idag slutade Lillskruttan på dagis, nu har jag inget dagisbarn längre.
Hon kom själv på att hon ville bjuda fröknarna på kaffe på balkongen så det gjorde vi, igår var tre av hennes fröknar här och fikade - två hade semester på annan ort och kunde inte komma. Vi fem fick en guldkväll på balkongen med kanelbullar som Lillskruttan bakat hos mormor och kladdkaka jag gjort. Men mest var det en fantastiskt rolig kväll, fantastiska människor att ha hand om våra barn.
Den ena av fröknarna som kom igår hade även hand om de stora tjejerna när de gick på dagis och det var allt lite känslomässigt när hon till slut körde.
Och idag var sista dagen hon var där. Det känns helt konstigt.
Nu har jag semester i tre veckor, det känns också helt konstigt, och sen har hon semester med Exet tre veckor och med mormor och morfar i en vecka. Sen börjar skolan.
Hjälp!
Hon kom själv på att hon ville bjuda fröknarna på kaffe på balkongen så det gjorde vi, igår var tre av hennes fröknar här och fikade - två hade semester på annan ort och kunde inte komma. Vi fem fick en guldkväll på balkongen med kanelbullar som Lillskruttan bakat hos mormor och kladdkaka jag gjort. Men mest var det en fantastiskt rolig kväll, fantastiska människor att ha hand om våra barn.
Den ena av fröknarna som kom igår hade även hand om de stora tjejerna när de gick på dagis och det var allt lite känslomässigt när hon till slut körde.
Och idag var sista dagen hon var där. Det känns helt konstigt.
Nu har jag semester i tre veckor, det känns också helt konstigt, och sen har hon semester med Exet tre veckor och med mormor och morfar i en vecka. Sen börjar skolan.
Hjälp!
tisdag, juni 23, 2009
Väckarklocka
Min fina 18-åring (om 38 dagar) mailade mig ett youtube-klipp.
30 sekunder in i filmen rann första tåren över. 16-åringen kom och undrade varför jag grät.
Tänk er för i trafiken, koncentrera er på det ni gör - kör bil! - och pay attention. För er egen, och alla andras, skull.
30 sekunder in i filmen rann första tåren över. 16-åringen kom och undrade varför jag grät.
Tänk er för i trafiken, koncentrera er på det ni gör - kör bil! - och pay attention. För er egen, och alla andras, skull.
måndag, juni 22, 2009
Tvångsvård
Jag är ju generellt emot tvång av olika typer - men det här får mig att se rött.
Här kan jag inte se något annat alternativ än tvångsvård.
"Jag är jätteledsen. (...)Han är sjuk. Vad ska man göra? säger pappan."
Ja, inte f-n ska man låta honom springa omkring fritt iallafall.
Jag kan förstå att det är tragiskt på många olika plan, men låt det då stanna på dessa plan, vid dessa överfall - ge honom inte chansen att slå ner någon så hårt att det blir dödlig utgång.
Här kan jag inte se något annat alternativ än tvångsvård.
"Jag är jätteledsen. (...)Han är sjuk. Vad ska man göra? säger pappan."
Ja, inte f-n ska man låta honom springa omkring fritt iallafall.
Jag kan förstå att det är tragiskt på många olika plan, men låt det då stanna på dessa plan, vid dessa överfall - ge honom inte chansen att slå ner någon så hårt att det blir dödlig utgång.
söndag, juni 21, 2009
Midsommartradition
Jag är så glad att återupplevt en gammal tradition.
Trots att jag har grymt ont i ryggen efter att ha sovit tre nätter i tält, på hårt underlag, är jag väldigt nöjd med hur Midsommarhelgen blev. Det var roligt att träffa en massa gamla kompisar, jag kände mig i stort sett väldigt välkommen. Det var enormt god mat, och det var myyyycket. Det regnade inte mer än ett par-tre droppar precis innan middagen på Midsommarafton och ett stort partytält gjorde att vi kunde äta all god mat i godan ro - totalt sett 35 personer. Härligt!
Vi hann även grilla korv på nattkröken och en tur till närmsta turistattraktion på Midsommardagens eftermiddag när vi tyckte att något skulle hända.
Bäst av allt var ändå Lillskruttans totala lycka när hon sa "Här satt hela min familj och åt igår". Hon var så lycklig över att vi var där allihop och det betydde mest av allt.
Nu är det tvätttid som gäller, för usch och ick vad kläderna luktar illa efter några timmar vid en lägereld. Sen är det sista veckan innan semestern. Och nu är visst värmen och det fina sommarvädret på gång in - najs!
Trots att jag har grymt ont i ryggen efter att ha sovit tre nätter i tält, på hårt underlag, är jag väldigt nöjd med hur Midsommarhelgen blev. Det var roligt att träffa en massa gamla kompisar, jag kände mig i stort sett väldigt välkommen. Det var enormt god mat, och det var myyyycket. Det regnade inte mer än ett par-tre droppar precis innan middagen på Midsommarafton och ett stort partytält gjorde att vi kunde äta all god mat i godan ro - totalt sett 35 personer. Härligt!
Vi hann även grilla korv på nattkröken och en tur till närmsta turistattraktion på Midsommardagens eftermiddag när vi tyckte att något skulle hända.
Bäst av allt var ändå Lillskruttans totala lycka när hon sa "Här satt hela min familj och åt igår". Hon var så lycklig över att vi var där allihop och det betydde mest av allt.
Nu är det tvätttid som gäller, för usch och ick vad kläderna luktar illa efter några timmar vid en lägereld. Sen är det sista veckan innan semestern. Och nu är visst värmen och det fina sommarvädret på gång in - najs!
onsdag, juni 17, 2009
Midsommarväder
Nä hör ni - vad tror ni om detta?
Kan det bli ok? Vi ska sova i tält hela helgen, från imorgon kväll till söndag morgon så det är ju bra att där inte är några regndroppar på bilden efter kl 18 imorgon.
Att det är kallt är ju lättare att bemöta - på med några extra lager kläder bara! Och vi sover två personer i varje innertält så kroppsvärmen hjälper väl till (jag delar med 16-åringen om någon undrade).
Det kan nog bli rätt bra, va? Kallt och torrt är ju bättre än varmt och vått tycker jag. Just i det här fallet ;)
Kan det bli ok? Vi ska sova i tält hela helgen, från imorgon kväll till söndag morgon så det är ju bra att där inte är några regndroppar på bilden efter kl 18 imorgon.
Att det är kallt är ju lättare att bemöta - på med några extra lager kläder bara! Och vi sover två personer i varje innertält så kroppsvärmen hjälper väl till (jag delar med 16-åringen om någon undrade).
Det kan nog bli rätt bra, va? Kallt och torrt är ju bättre än varmt och vått tycker jag. Just i det här fallet ;)
tisdag, juni 16, 2009
Förvandling
Vad är det som gör att en människa förvandlas nästan över en natt?
En människa man trodde man kände utan och innan, framlänges och baklänges gör helt plötsligt ett val som ställer allting på sin spets. Ett val som kan förändra allt, inte bara på kort sikt. Ett val som är så fundamentalt emot allt den människan någonsin tyckt och känt och agerat efter.
Vad är det som gör det?
Och vad gör man som direkt inblandad när valet sårar de människor som betyder mest i hela världen?
Hur botar man en förvandling? Men framförallt, var kom den ifrån?
En människa man trodde man kände utan och innan, framlänges och baklänges gör helt plötsligt ett val som ställer allting på sin spets. Ett val som kan förändra allt, inte bara på kort sikt. Ett val som är så fundamentalt emot allt den människan någonsin tyckt och känt och agerat efter.
Vad är det som gör det?
Och vad gör man som direkt inblandad när valet sårar de människor som betyder mest i hela världen?
Hur botar man en förvandling? Men framförallt, var kom den ifrån?
Skinnjacka
Jag har köpt en skinnjacka, en kort jacka i "biker-modell" i äkta skinn.
Jag tycker det är så skönt att jag inte behöver frysa, eller ha vinterjacka på mig. Nu kan jag ha en tunn, men ändå varm, och smidig cool skinnjacka.
Jodå, shopping gör dig gladare!
Har försökt hitta en bild på den på nätet, men de kedjor som bara har butiker lägger tydligen inte ut några bilder på sitt sortiment. Det är trist, för nu missar en viss butikskedja lite gratisreklam de annars hade fått.
Men jag har en ny skinnjacka!
Jag tycker det är så skönt att jag inte behöver frysa, eller ha vinterjacka på mig. Nu kan jag ha en tunn, men ändå varm, och smidig cool skinnjacka.
Jodå, shopping gör dig gladare!
Har försökt hitta en bild på den på nätet, men de kedjor som bara har butiker lägger tydligen inte ut några bilder på sitt sortiment. Det är trist, för nu missar en viss butikskedja lite gratisreklam de annars hade fått.
Men jag har en ny skinnjacka!
fredag, juni 12, 2009
Skitväder
Jävla förbannade skitväder.
Vad är detta? November??!!
Stackars alla studenter, stackars alla skolavslutare, stackars alla andra som bara vill ha lite sol och värme.
Jävla förbannade skitväder.
Vad är detta? November??!!
Stackars alla studenter, stackars alla skolavslutare, stackars alla andra som bara vill ha lite sol och värme.
Jävla förbannade skitväder.
onsdag, juni 10, 2009
Tragedi
Det här påverkar mig oerhört, jag blir så ledsen, jag blir så arg.
Jag försöker sätta mig in i den dödade flickans föräldrars situation, men det går så klart inte. Jag undrar hur jag hade fungerat om något sådant hänt min dotter i samma ålder.
Jag tänker i ena sekunden att jag aldrig skulle kunna vara mördarnas mamma, men samtidigt så vet man ju inte. Min dotter har gjort saker som jag aldrig någonsin skulle kunna tro att hon skulle göra, så jag vet ju inte. Men hon har aldrig skadat någon, det har hon inte. Och det hoppas jag vid Gud att hon aldrig gör heller - men kommer sånt här verkligen "ur det blå"?
Även om tjejen haft toppbetyg och killen varit duktig fotbollspelare behöver väl inte det betyda att de mår tipp-topp psykiskt?
Hur mår våra ungdomar egentligen? Hur pass alerta är vi på att se hur de mår? Vågar vi fråga? Vågar vi acceptera ett svar vi kanske inte hade velat ha?
Jag har inte alla svar, jag har gått på någon mina i mitt liv som förälder. Min 16-åring mådde inte bra för två år sen, hon valde ett rätt "oskyldigt" sätt att ropa på hjälp - men det smärtade mig att hon ens skulle behöva ropa. Var jag så blind? Var jag så långt borta att jag inte såg hur hon mådde?
När vi väl hörde ropet, när vi väl insåg då lovade jag henne att jag inte skulle ge mig förrän hon fått hjälp, förrän hon mådde bra. Det var smärtsamt att inse vad jag missat och att inse hur illa det kunde ha gått. Men det var också så härligt att se henne på Spexet igår, hon kom ut på andra sidan, vi kom ut tillsammans. Och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte tagit tag i problemen när vi, till slut, såg dem.
Har dessa ungdomar ropat på hjälp? Har det funnits varningssignaler som föräldrar, skola och andra vuxna missat?
Hur har det kunnat gå så här snett?
Jag fastnade för vad Mikael Näslund, pappa till Thereses bästa vän Emma pappa, skrev "Många av våra ungdomar behandlas som katter. De blir utsläppta på morgonen för att sedan sent på kvällen släppas in för att sova. .." Är det så illa? Finns det många ungdomar som lever så? När man är 15 år har man väl egen nyckel? Eller skrev han metaforiskt, vågar inte ungdomarna komma hem förrän det är kväll? Vill de inte vara hemma?
Och då är det kanske DÄR felet ligger. Men bara för att man lokaliserar felkällan betyder ju inte per automatik att man kan åtgärda felet.
Det finns så många frågor, men inte många svar. Hur lever man vidare efter något sådan? Den döda flickans föräldrar har allas sympatier, hur bemöts förövarnas föräldrar? Syskon?
Jag blir så ledsen, jag blir så arg.
Vila i frid Therese!
Jag försöker sätta mig in i den dödade flickans föräldrars situation, men det går så klart inte. Jag undrar hur jag hade fungerat om något sådant hänt min dotter i samma ålder.
Jag tänker i ena sekunden att jag aldrig skulle kunna vara mördarnas mamma, men samtidigt så vet man ju inte. Min dotter har gjort saker som jag aldrig någonsin skulle kunna tro att hon skulle göra, så jag vet ju inte. Men hon har aldrig skadat någon, det har hon inte. Och det hoppas jag vid Gud att hon aldrig gör heller - men kommer sånt här verkligen "ur det blå"?
Även om tjejen haft toppbetyg och killen varit duktig fotbollspelare behöver väl inte det betyda att de mår tipp-topp psykiskt?
Hur mår våra ungdomar egentligen? Hur pass alerta är vi på att se hur de mår? Vågar vi fråga? Vågar vi acceptera ett svar vi kanske inte hade velat ha?
Jag har inte alla svar, jag har gått på någon mina i mitt liv som förälder. Min 16-åring mådde inte bra för två år sen, hon valde ett rätt "oskyldigt" sätt att ropa på hjälp - men det smärtade mig att hon ens skulle behöva ropa. Var jag så blind? Var jag så långt borta att jag inte såg hur hon mådde?
När vi väl hörde ropet, när vi väl insåg då lovade jag henne att jag inte skulle ge mig förrän hon fått hjälp, förrän hon mådde bra. Det var smärtsamt att inse vad jag missat och att inse hur illa det kunde ha gått. Men det var också så härligt att se henne på Spexet igår, hon kom ut på andra sidan, vi kom ut tillsammans. Och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte tagit tag i problemen när vi, till slut, såg dem.
Har dessa ungdomar ropat på hjälp? Har det funnits varningssignaler som föräldrar, skola och andra vuxna missat?
Hur har det kunnat gå så här snett?
Jag fastnade för vad Mikael Näslund, pappa till Thereses bästa vän Emma pappa, skrev "Många av våra ungdomar behandlas som katter. De blir utsläppta på morgonen för att sedan sent på kvällen släppas in för att sova. .." Är det så illa? Finns det många ungdomar som lever så? När man är 15 år har man väl egen nyckel? Eller skrev han metaforiskt, vågar inte ungdomarna komma hem förrän det är kväll? Vill de inte vara hemma?
Och då är det kanske DÄR felet ligger. Men bara för att man lokaliserar felkällan betyder ju inte per automatik att man kan åtgärda felet.
Det finns så många frågor, men inte många svar. Hur lever man vidare efter något sådan? Den döda flickans föräldrar har allas sympatier, hur bemöts förövarnas föräldrar? Syskon?
Jag blir så ledsen, jag blir så arg.
Vila i frid Therese!
tisdag, juni 09, 2009
Spextradition
Jag har ju tidigare, för två år sen, skrivit om traditionen som 'vår' högstadieskola har att sätta upp ett spex de sista veckorna på nian.
I år var spexet "Trollkarlen från Oz" och jag har precis kommit hem från premiären, tillika genrepet.
Jag är så imponerad av vad dessa ungdomar och deras lärare lyckas åstadkomma på två veckor. Måndagen den tjugofemte maj i år visste de inget mer än att de ville vara med om detta spex - de visste inte vilken show de skulle spela, de visste inte vilken roll de skulle ha, de visste ingenting (och en del visste inte ens vad "Trollkarlen från Oz" var när de fick reda på det). Nu har de snickrat kulisser, sytt kläder, tränat repliker, tränat danser, ljudsatt och ljussatt. Helt otroligt.
Nästan varje år petar de in den svenska Melodifestival-vinnarlåten på något vis, fast i år trodde vi nog inte att de skulle våga. Men det går en tjej på en högstadieskola i Skåne som kan sjunga, Herrejesus vad hon kan sjunga.
Min allra finaste 16-åring var med i dansensemblen och dansade ypperligt, i takt med både musiken och de andra. Men det var inte huvudgrejen här, huvudgrejen här är att hon var med. För två år sen var hon en deprimerad och vilsen 14-åring som absolut inte skulle vara med i spexet, idag stod en glad och lysande 16-åring på scenen och utstrålade framtidstro. Det betyder mer för mig än jag kan förklara.
Imorgon är det ny föreställning och då är det Exets, syrrornas, mormors och morfars tur se det och - faktiskt - min tur igen. Premiären idag ingår i ett åtagande jag har och föreställningen imorgon är enbart för mitt höga nöjes skull.
Om det bara kunde bli lite varmare...
I år var spexet "Trollkarlen från Oz" och jag har precis kommit hem från premiären, tillika genrepet.
Jag är så imponerad av vad dessa ungdomar och deras lärare lyckas åstadkomma på två veckor. Måndagen den tjugofemte maj i år visste de inget mer än att de ville vara med om detta spex - de visste inte vilken show de skulle spela, de visste inte vilken roll de skulle ha, de visste ingenting (och en del visste inte ens vad "Trollkarlen från Oz" var när de fick reda på det). Nu har de snickrat kulisser, sytt kläder, tränat repliker, tränat danser, ljudsatt och ljussatt. Helt otroligt.
Nästan varje år petar de in den svenska Melodifestival-vinnarlåten på något vis, fast i år trodde vi nog inte att de skulle våga. Men det går en tjej på en högstadieskola i Skåne som kan sjunga, Herrejesus vad hon kan sjunga.
Min allra finaste 16-åring var med i dansensemblen och dansade ypperligt, i takt med både musiken och de andra. Men det var inte huvudgrejen här, huvudgrejen här är att hon var med. För två år sen var hon en deprimerad och vilsen 14-åring som absolut inte skulle vara med i spexet, idag stod en glad och lysande 16-åring på scenen och utstrålade framtidstro. Det betyder mer för mig än jag kan förklara.
Imorgon är det ny föreställning och då är det Exets, syrrornas, mormors och morfars tur se det och - faktiskt - min tur igen. Premiären idag ingår i ett åtagande jag har och föreställningen imorgon är enbart för mitt höga nöjes skull.
Om det bara kunde bli lite varmare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
