Och så är jag tydligen en dålig mamma.
Alla - nästan utan undantag - som maken pratat med om vår situation har höjt på ögonbrynen och antytt eller t o m sagt rätt ut att jag är en dålig mamma som "överger" mina barn, eftersom det är jag som flyttar.
Ursäkta mig, men vad vet de om mig och mitt liv? Och, framför allt, om mina barn??
Inte ett endaste dugg, de känner inte mig, de känner inte mina barn så egentligen ska jag strunta i dem. Jag borde strunta i dem. Men ändå kan jag inte det, det gör ont när folk tycker saker om hur jag är som mamma - även om jag inte känner dem.
Jag vet att jag gör detta för att jag är en bra mamma, en mamma som ser till barnens bästa, en mamma som vill att skilsmässan ska bli så "smärtfri" som möjligt för dem, under de givna förutsättningarna. Jag kommer aldrig att välja bort mina barn, inte för allt guld i världen, ingenting finns som kan göra att jag överger dem. Inte nu, inte då och inte sen.
Ok, man ska aldrig säga aldrig, men detta kan jag säga och stå för det - jag kan inte se något scenario där jag skulle välja annorlunda med barnen. Inte ett enda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Då hoppas jag att din make säger ifrån att du ÄR en BRA mamma. För de som händer mellan er två är just de mellan er två. De har absolut inget med barnen att göra och hur du är som mamma. Skit i sådana människor. Du är en en bra mamma, That´s it!
*Kram* Sanna
Du VET, lika bra som jag, att dina barn inte kunnat få en bättre mamma. Du är min förebild, jag har sagt det förr, jag önskar att jag vore en lika bra mamma till mitt barn som du är till dina.
Och varför säger din man det till dig, att folk tycker så? Vill han såra dig? Vill han skrämma dig att stanna kvar? Oavsett vilket så är det lågt och elakt.
Kram, hjärtat, jag älskar dig.
Jag tror att det är en klassisk uppfattning, trots vårt öppnare, mer jämlika samhälle, att mamman ska ha huvudansvaret över barnen, och skiljs föräldrarna så ska barnen främst bo hos mamman och folk blir alltid lite misstänksamma när någon gör annorlunda...
Trist inställning, men inte helt ovanlig, tror jag.
Du är den bästa mamman för dina barn. Tveka aldrig och lyssna inte på vad andra tycker. Du vet ju inom dig vad som är sant. Varm kram!
Skicka en kommentar