Havet

Jag skulle aldrig kunna bo längre från havet än vad jag gör idag, max 30 minuters bilväg är gränsen.

Igår kväll körde jag iväg själv och gick längs kusten och tittade på solnedgången och hämtade kraft. Det är något alldeles speciellt med havet - igår var det alldeles tyst och stilla. Andra höstdagar är det rytande, vilt och tokigt. Varma sommardagar är det lika med både svalka och lek.

Det kan aldrig bli samma sak med en pool eller en insjö, havet är speciellt.

Och igår hade jag ett alldeles särskilt behov av stillhet och frid. Kusinernas farmor dog vid den aktningsvärda åldern av 87 år, lugnt och stilla somnade hon in. Hon fick vara pigg och kry ända fram tills det var slut och hon fick ett rikt liv, men tyvärr missade hon sitt första barnbarnsbarns födelse med några veckor. Får se om jag går på begravningen, eller om det bara blir en liten för de allra närmaste.

Hon var en kul" gumma" som var med på vartenda julfirande sedan allra första gången 1979, hon blev änka 1988 och har sedan dess klarat sig alldeles själv, fick enbart lite hemhjälp med städningen. Hennes fantastiska lökdolmar kommer för alltid att ha en speciell plats i min brors hjärta (mage?). Jag lider med mina kusiner och deras pappa som för ett drygt år sen förlorade sin mamma/fru och igår sin farmor/mamma.

Vila i frid G - tack för allt!