Har försökt bestämma mig för om det är ett misslyckande att gå till psykolog för att reda ut sina tankar och känslor.
Och det är inte ett misslyckande! Jag tar ansvar för hur jag mår, och hur jag ska kunna fungera. Men jag har ändå svårt att erkänna - för andra och för mig själv - att jag ska till psykologen nästa vecka. Å andra sidan känns det lite "hippt" sådär, lite amerikanskt att gå till "a shrink"...
Är det så att allt detta är sprunget ur någon slags 40-årskris??? Är det det det (wow 3 x det) hela handlar om?
Vad tror jag att han ska kunna hjälpa mig med? Vet inte, men jag måste prata med någon kompetent och kunnig person innan jag blir galen på riktigt!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jättebra att du ska till en psykolog. De är skönt att få prata av sig, rensa bland tankar och funderingar + att de är en investering i dig själv. Ska få tummarna loss till att boka en tid men jag måste hitta någon psykolog först. Vi ses på söndag :o)
Kram Sanna
Skicka en kommentar