En gång var jag älskad.
En gång gjorde jag en man svag i knäna, en gång blev en man glad varje gång han såg mig.
En gång längtade en man efter mina armar, efter mina kyssar, min röst.
Han tyckte om att ta på mig, han tyckte om när jag tog på honom.
Han visste vad jag tyckte om och jag visste vad han tyckte om.
En gång var det vi mot världen.
"Did we grow apart, or did we just not grow together?"
Jag saknar det.
Jag vill bli älskad igen, jag vill se ljus tändas i en mans blick när han ser mig.
Men framför allt vill jag älska igen, jag vill bli knäsvag igen, jag vill kramas igen och jag vill glädjas med någon annan som man bara kan göra när man geuint älskar. Delad glädje är dubbel glädje! Men just nu känner jag mig halv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När man är halv är det lite svårt att stå. Men du kan luta dig mot mig så länge.
Kram.
Skicka en kommentar