Jag är ledsen, men min redogörelse för helgen får vänta.
Istället står jag tyst inför det som drabbar vissa, de som förlorar sina nära kära, de som förlorar sina barn. Att se sitt barn dö ifrån en måste vara det absolut värsta man som förälder kan uppleva. Man kan inte förstå.
Ikväll tänder jag ett ljus för Lille Alfons. En kämpe utan like, men det hjälpte föga.
Vila i frid Alfons!
Barncancerfonden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å herre jösses vad jag grät när jag läste alfons blogg. Vilken fantastisk stark mamma. Jag är helt sänkt. Tack för att du länkade mig till alfons.
Skicka en kommentar