Eloge

Detta inlägg är till dig. Jag tror att du läser här, iallafall ibland.

När jag fick besked att jag väntade 16-åringen visste jag att det barnet skulle få en bra pappa. Hon fick en fantastisk pappa. Sällan, eller aldrig, har jag sett någon älska sina barn så. Och 14-åringen och och 4-åringen - alla är de lika älskade.

Alla som känner dig ser hur mycket du älskar dessa barn, dessa prinsessor.

Och med allt som hänt nyligen har du vuxit ytterligare. Vi är inte alltid överens, vi tycker sällan lika om nånting alls, vi var inte i fas med varandra i november (och vi är det kanske fortfarande inte). Men allt detta har du hanterat bättre, mycket bättre, än jag någonsin trott. Eller ens hoppats.

Våra prinsessor kan skatta sig lyckliga över den pappa som de har. Och med våra gemensamma krafter och ansträngningar ska det nog bli "folk" av dem. Alla tre.

"Minns du hur du slet och var stolt för det? Du gjorde allt för dina barn" sjöng Ulf Lundell.

Du slet hela vårt äktenskap, och du sliter fortfarande. Och du gör allt för dina barn. Det är värt en eloge.

Det är det baske mig, det är värt en stor eloge.