Midsommar

Igår kom exet och hämtade prinsessorna, och skrev på papperet till tingsrätten att vi önskar fullfölja skilsmässan.

Idag var jag nere i byn och handlade. Jag gick på mitt Ica, där jag brukar handla. Jag handlade inför semesterresan på söndag, så det blev en del och eftersom jag har flyttat tillbaka till ”rätt” kommun, min kommun, fick jag 10% rabatt i ”Välkommen-hit-rabatt” - fiffigt ;-)

När jag gick där i de bekanta gångarna slog det mig med full kraft – det är Midsommarafton imorgon. Jag har envist förnekat och koncentrerat mig på tapetseringen, målandet, semesterresan, men så är det – nu är prinsessorna och deras pappa på väg upp till Adelsö i Mälaren. Och de kommer att stanna och fika på Brahehus, de kommer att ta färjan från Slagsta över till Ekerö och de kommer att reta 4-åringen för att hon för två år sen envisades med att benämna Mälaren ”Pölen”. ”Ska vi åka över den pölen nu?”, det regnade den torsdagen... Och de kommer att stanna på Ica på Ekerö och köpa ”det sista”, vilket egentligen är en annan benämning för ”det vi glömde”.

Sen kör de över Ekerö, till färjan från Munsö och när de står där och väntar i kö känner de bara positiva förväntningar. De ska åka över till en ö som i mångt och mycket varit ”vår” i tio år, de ska åka över till vänner som varit ”våra” i tjugo år. De känner igen sig när de kommit över, de kan säga vilket hus som målats om och vilket som eventuellt är nybyggt.

Och alla de som redan är där kommer att vara glada att se dem, de kommer att tycka att exet gått upp i vikt (för det tyckte jag när jag såg honom förra veckan), de kommer att tycka att de två stora är så vuxna och så vackra, och 16-åringen är brun efter en dag på stranden igår. Och de kommer att falla i trans över 4-åringens blonda lockar. Men ingen kommer att fråga efter mig. Och när de har burit upp all packning för den långa jobbiga backen upp till stugan kommer exet att sätta sig på altanen med en öl och känna sig hemma. Alla kommer att fråga hur det är med honom, men ingen kommer att bry sig om att fråga efter hur det är med mig. Ingen kommer att sakna mig.

14-åringen kommer först att vara avvaktande och ”enstörig”, men efter ett tag kommer hon och 12-åriga sonen hos värdfamiljen återigen att snacka och spela kubb och bada som om det inte alls var ett år sen de sågs senast. Men jag och hans mamma (hon som jag trodde var min väninna) kommer inte att kommentera att det är fantastiskt vilken samhörighet dessa två barn / ungdomar har, trots att de, i bästa fall, ses en gång per år. För jag kommer inte att vara där.

Och de kommer att vara glada för det. Jag trodde de tyckte om mig. Jag trodde de ville umgås med mig. Men så var det inte. Jag var bara ”P's fru”, någon som de behövde dras med för att kunna umgås med exet och våra fantastiska barn. Jag inser nu att jag hör hemma i samma lag som de andra ex-fruarna, nu kan de snacka skit även om mig. Precis som de gjort med C's, M's och L's exfruar och flickvänner.

Istället för att prata med exet och kritisera, kunde de väl frågat hur jag mådde för två år sen? Uppenbarligen mådde jag inte bra. Jag hade precis förlorat min moster och jag hade börjat ifrågasätta äktenskapet. Inte äktenskapet som instutition utan mitt äktenskap. Jag kände mig oälskad och ensam. Men det struntade man i.

Och nu slipper de mig. Men jag känner mig återigen oälskad och ensam.

Nu ska jag göra köttfärssås att ta med på semestern, jag ska sätta upp väv på den sista väggen i vardagsrummet. Jag ska måla 16-åringens rum en andra gång och sen ska jag måla vardagsrummet, köket och hallen. Och jag ska glömma att det är Midsommarafton imorgon.

Och på lördag ska jag inte vara bakis, utan jag ska fortsätta måla, jag ska tvätta och packa inför resan på söndag.

När vi ses på en rastplats utanför Jönköping på söndag ska jag bara vara glad, glad för att vi ska vara tillsammans två hela veckor. Glad för att de bästa barnen i världen är mina. Glad för att vi ska upptäcka nya dela av Sverige. Glad för allt jag gjort i lägenheten de här tre dagarna.

Men just nu tillåter jag mig att vara ynklig och ledsen och ensam och misslyckad.