Bild

Efter en del vånda har jag lagt in en ganska anonym bild på mig själv på bloggen, eftersom jag har konstaterat att jag själv hellre läser bloggar med bild än utan. Fast jag har lagt den längst ner ;-)

Och igår började jag gråta till Allsång på Skansen. Hade den på i bakgrunden och plötsligt bröt sig igenom Harry Potter:
Ja, det var då min vän, en gång för länge sen.
En härlig tid som verkade stå still.
Ja, vi var unga då, vi ville sjunga då,
vi ville dansa, höra livet till.
La la la la la la, la la la la la la,
ja, det var då, oh, oh, ja, det var då.

Plötligt kom tårarna. Ja, det var då. Det var då vi var unga, det var då vi var helt säkra på att vi skulle bli gamla tillsammans.

Någon sa att sorgen efter en skilsmässa är nästan lika stor som sorgen efter en närståendes död. Och jag tror de har rätt. Fast skilsmässan var det enda rätta sörjer jag. Och jag saknar den lyckliga tiden. Men samtidigt är jag oändligt glad och tacksam att vi fick allt det vi fick.

Nu ska jag återgå till Harry.