Så i fredags kom domen. Nu är jag och exet tilldömda äktensskapsskillnad. Vi är inte längre gifta. Jag är inte längre en gift kvinna. Jag är frånskild.
Det känns ovant ;-)
Men idag har han varit här i flera timmar och hjälpt mig borra och sätta upp gardinstänger och rullgardiner och burit tunga grejer i trappan. Jag är jätteglad, verkligen i hjärteroten jätteglad, att vi kan ha den relationen. Att vi kan vara vänner, att vi kan skratta ihop och att vi kan hjälpa varandra när det behövs.
Men nu är jag frånskild "på riktigt".
Är jag vuxen nu, då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Frånskild låter så negativt, varför säger man det? Kan man vara tillskild? Skild borde väl räcka. Knäppt svenskt ord.
Bra poäng, Maza ;)
Det är nog något som hänger kvar sen gammalt, då var man en frånskild stackare som levde i allmän misär.
Men det är inte jag, så jag är härmed "bara" skild!
Skicka en kommentar