Hjärnskakning

4-åringen lekte "Inte-nudda-golvet" på dagis idag, men förlorade när hon landade på huvudet.

Fröken ringde när de äntligen hade lugnat ner och tröstat henne efter 40 minuters hjärtskärande och hejdlös gråt. Sen kräktes hon.

Då körde jag hem och hämtade min lilla gullunge. Och när jag kom in på dagis var hon precis grå i hela ansiktet. Hon satt helt loj på en stol och tittade bara upp lite grann när jag kom. Det var riktigt otäckt.

Så det blev barnakuten nästa. Där lös de henne i ögonen och försökte ta blodtrycket med hjälp av en "klocka" de ville sätta på handleden, men det ville hon inte gå med på och det var ju ett gott tecken. Sen fick vi sitta "under uppsikt" i - det tomma - väntrummet. Hon kräktes en gång till, men sen började hon verka lite mer intresserad av omgivningen och vi läste böcker och ritade och när en sjuksyster kom och sa att hon skulle äta en Piggelin för att få lite vätska i sig och se om hon fick behålla det sa hon "Men jag tycker inte om isglass".

Kort därefter började hon fråga när vi skulle åka hem. Och efter ytterligare ett litet tag började hon bli trött på att vara där och ville åka hem. Efter totalt cirka tre timmar på akuten fick vi äntligen åka hem. Det måste vara ett magiskt ställe; när vi kom bar jag en gråblek trasdocka i mina armar, när vi åkte därifrån hade jag min vanliga gamla pigga prinsessa med solsken i blick och spring i benen brevid mig.

Min lille gullplutt, jag kommer aldrig att glömma hur hon såg ut när jag kom in på dagis.... Och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen!