Bortförklaring

Jo just det. Det var ju det här med de fem kilometerna jag skulle joggat.

Jag var bakfull, jag mådde illa och var trött och hade ont i huvudet. Jag behövde diska och jag var tvungen att göra punsch-pannacotta. Och jag var bakfull.

Istället klättrade jag ner till Silvergrottan på Kullaberg och upp igen. Och det gjorde mig minst lika trött och svettig och andfådd som fem kilomters joggning hade gjort. Så det blev istället för, kan man säga.

Men. Jag har faktiskt inte gett upp än alls. För när jag hade klättrat färdigt och var helt slut och kompisen (som jag skulle joggat med) inte ens var lite andfådd insåg jag hur pinsamt otränad jag är. Så nu när jag inte har ont längre i någon sätesmuskel eller rygg tänker jag faktiskt ge mig på det igen. Och inte för någon annans skull, utan bara för min egen.

Det ni!