Satt och läste bakåt i bloggen och upptäckte hur långt jag, faktiskt, kommit på ett år. Så dåligt jag mådde för ett år sen! Jag mår mycket bättre nu, jag mår bra.
Tänk, psykologen sa när jag var där sista gången att han redan från början sett att jag var en dynamisk kvinna och att jag skulle ta mig igenom detta. För att jag vågade se problemen i ögonen och ta mig an dem.
Och, ja jag har mått uruselt. Livet har verkligen visat sig från sin allra mörkaste sida, men nu skiner solen igen.
Jag har ett jobb, som jag trivs på och som jag gör bra. Jag har en lägenhet, som är jättefin och som jag tänker stanna i länge. Jag har världens finaste barn. Jag har himla bra kontakt med mitt ex, och han är världens bästa pappa till våra tjejer. Jag har fina vänner som jag älskar. Jag har en liten "special someone" som hör av sig ibland, som hälsar på ibland. Men som inte vill inleda något seriöst och det passar mig bra, just nu.
Att inte pengarna räcker kan kvitta, det är ju ändå bara pengar. Allt viktigt har jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och vi älskar dig tillbaka. :)
Skicka en kommentar