Idag har jag varit på ett seminarium, "Kvinnor i tiden", med sju olika föreläsare och Mark Levengood som konfrencier.
Det började katastrofalt med en Gudryn Schyman som istället för att tala om retorik och språkets makt, enligt schemat, höll låda i 45 minuter om - och för - kommunism och feminism. Och försökte få oss alla att bli både kommunister och feminister. När hon var klar applåderade jag inte ens utan drog mest en djup suck av lättnad. Hade jag velat få mig ett politiskt tal till livs hade jag gått till Folkets Hus, eller Kommunfullmäktige. Men det ville jag inte. Egentligen skulle man rest sig upp och gått ut tills hon var klar.
Sen var det Emma Hamberg och Anna-Lena Brundin innan lunch. Anna-Lenas avslut med "Je ne regrette rien", delvis på skånska, fick håren att resa sig.
Efter lunch och Carin Götblad var det Sofia Åkermans tur, Vilken tjej, vilken fantastisk tjej. Blott 23 år har hon upplevt mer, mycket mer, än vad många av oss får på ett helt liv. Intet öga var torrt när hon var klar.
Hon och hennes föreläsning kommer att finnas kvar länge i mitt medvetande.
Björn Kjellman var väldigt rolig och underhållande och Mia Törnblom inspirerande och stärkande.
Det var så mycket inspiration, känslor, skratt, tankar och tårar på en dag att jag nu är alldeles vimmelkantig. Jag vet att jag inte kommer ihåg allt nu, men jag vet att det kommer att komma till mig i småportioner när jag hunnit smälta en sak i taget.
En himla häftig dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar