Natt

"Man borde inte sova när natten faller på" sjunger Helen Sjöholm.

Men se, det borde man absolut om man ska upp tidigt i morgon bitti för att starta en intensiv vecka innefattande ombesiktning av bilen, resa t/r Paris (inkl möten, middag och mingel), seminarium "Kvinnor i tiden" plus ordinarie jobb och middag med tjejerna och allt annat som händer en vanlig vecka.

Har vridit och vänt mig och snurrat i sängen i nästan två timmar nu, jag kan inte somna! Och så blir jag stressad för att jag inte kan sova fast jag vet att jag måste.

Men ändå.......

"Man borde inte sova när natten faller på
Man borde se på stjärnorna
man borde vara två"

Ja, man kanske borde vara två.

Jag kanske inte ska hävda så envist att jag klarar mig själv, att jag trivs bäst själv i min lägenhet. Jag kanske ska tänka att det hade varit väldigt mysigt att ha någon att krypa ner till i sängen nu. Jag kanske ska önska sitta med någon på balkongen och titta på stjärnorna, dricka något gott och prata om livet och vardagen och universum.

Fasiken, vad är det som försatt mig i den här sinnesstämningen? Är det kvällen igår? Är det exets uppenbara lycka med sin nya? Är det alla helger som ligger framför oss?

Eller är det helt enkelt dags? Dags att gå vidare, dags att gå ut och leta? Dags att försöka göra ett aktivt val?

Dags att gå och lägga mig.