Vals

Ett inlägg på en annan blogg fick mig att söka Leonard Cohen på Youtube.

Nu diggar jag loss rejält och minns den tredje augusti 1990, det var kvällen efter att Irak invaderat Kuwait men det var också kvällen före mitt bröllop. Det var varmt och augustimörkt.

Vi hade fixat och planerat och planerat om igen och tvingats göra om bordsplaceringen när exets ena farbror blev hastigt sjuk och inte kunde komma på bröllpet. Då - när klockan var närmare tio på kvällen - kom vi på att vi inte kunde dansa vals. Vi hade aldrig lärt oss, vi skulle dansa brudvals dagen efter men hade aldrig någonsin gjort det förut. Vi hade skjutit på det hela tiden och tänkt att "det lär vi oss sen".

Vad göra?

Vem skulle kunna lära oss sent en fredag kväll och var skulle vi få tag i valsmusik så dags på kvällen i en liten ort på skånska landsbygden?

Mamma.

Mamma var en räddande ängel och kom ut med sin Leonard Cohen-skiva (LP....) och satte på Take this waltz - det var det enda hon hade i valstakt och sen försökte hon i ett par timmar lära oss att räkna till tre. Räknandet var väl iofs inte problemet, det hade vi kunnat i drygt tjugo år. Problemet var att räkna samtidigt och i takt med musiken.

Men till slut tyckte hon väl att vi kunde det tillräckligt bra för att iaf lyckas hålla takten i någon minut nästa dag och utan att vi, någon av oss, behövde skämmas ögonen ur sig.

Gick väl sådär.

Men vi dansade och vi log. Och vi kan tacka Leonard Cohen för att vi kunde göra båda sakerna samtidigt.