Eftertanke

Såg precis "Stjärnorna på Slottet" på svt.se, lördagens avsnitt.

Det avslutades med att Jan Malmsjö bad de andra tänka på vad det bästa är de gjort i sina liv, och det sämsta.

Det borde man tänka på emellanåt. Jag visste direkt vad det bästa är, utan tvekan mina barn. De är det bästa jag gjort. Utan jämförelse.

Men vad är det sämsta jag gjort? Det är mycket svårare. Jag har gjort många bra saker och jag har gjort mycket bra, men vad har jag gjort för dåligt? Närmast till hands ligger kanske skilsmässan, som av de flesta anses som ett misslyckande. Men det var inte ett dåligt val där och då, i situationen. Dåligt där och då hade varit att stanna och bli bitter. (Liten parentes, idag har hört från två av varandra helt oberoende personer att de ser på vår skilsmässa som ett föredöme hur man hanterar det.)

Vad är det sämsta jag har gjort? Jag har gjort en del dåliga ekonomiska val. Men är de det sämsta? Nej, det är ju bara pengar. Jag har också gjort en del dåliga näringsmässiga val som lett till de extrakilon jag bär på nu. Men är de det sämsta? Nej, jag väger ju inte 150 kilo direkt.

Det här var riktigt, riktigt svårt. Eller saknar jag helt självinsikt? Har jag gjort en massa dåliga saker och val som jag har förträngt?

Men jag tror att det sämsta jag gjort i livet var att inte inse hur dåligt 14-åringen mådde för ett knappt år sen. Att inte se, att delvis förneka och att inte tag i det i tid. Det är nog det sämsta jag gjort. Det är det jag är mest missnöjd med i mitt liv hittills.

Har jag sårat någon, eller förstört för någon kan ni meddela mig så ska jag erkänna att det är det sämsta jag gjort i mitt liv...