Revidering

Jaha, nu har jag sett sista avsnittet av "Stjärnorna på Slottet" (himla bra program, för övrigt, se det på webben om ni missat det!).

Och man fick tydligen inte välja något bästa eller sämsta som hade med barn, djur, äkta män eller fruar att göra.

Då blev det genast svårare.

Det bästa jag gjort, isåfall, var när jag åkte till Paris som 19-åring för att jobba som "jeune fille au-pair", d v s au-pair-flicka. Jag jobbade ett år med att passa en ursöt, men ruskigt bortskämd, 3-årig pojke. Jag gick några timmar i veckan i skolan och lärde mig franska bättre, jag provade på de allra flesta pubar och barer runt les Champs-Élysées eftersom det var mitt hemmakvarter. Jag gick hem från Quartier Latin så ofta att jag till slut kände igen varenda liten gatsten, varenda skylt och varje liten krok. Men framförallt lärde jag mig om livet, jag lärde mig ta hand om mig själv. Det är det bästa jag gjort.

Det sämsta jag gjort var när jag var sju-åtta år och skulle gå till skolan när det ösregnade. Pappa sa att jag skulle ta gummistövlarna på mig, jag vägrade. Jag skulle ha trätofflor på mig! Exakt vad som hände minns jag inte riktigt, men till slut stod jag på trappan och skrek "Jajaja, jag tar väl stövlarna då!" Och sen sparkade jag av mig vänster toffel i stor ilska. Rakt in - och igenom - fönstret till vänster om ytterdörren, ett sånt där högt smalt fönster. Och det var specialgjort för vårt hus, som varit ett visningshus, och det gick inte att få tag i ett likadant igen. De direkta följderna av det trasiga fönstret har jag glömt (eller förträngt), men efter ett tag kom där upp ett nytt fönster och det har suttit där sen dess. Och då och då påminner pappa mig om "fönsterincidenten"....