Systerskärlek

Jag vet inte hur det är att ha en syster, jag har "bara" en bror.

Men så länge jag kan minnas har jag velat ha en syster också.

Sen kom mina två äldsta i tonåren och deras diametrala utveckling började, de är inte lika varandra ett enda dugg och emellanåt går det inte att ha dem i samma rum. Och jag började undra om det faktiskt var något att längta efter, att ha en syster.

Men jag tror ändå att de två har ett band på ett sätt som jag och bror aldrig har haft, och om det beror på att de är av samma kön, att de är tätare i ålder än jag och bror eller om det beror på något annat vet jag inte.

De kan ryka ihop så stickor och strån ryker, men när det gäller finns de där för varandra. Då glömmer de allt groll och alla olikheter och bara finns till för varandra.

Det hände ikväll och de tänkte inte ens på de själva. Det var bara så naturligt för dem och jag tänker inte påpeka det för dem för då kanske de börjar tänka på det.

Fast jag blev varm och glad ända in i märgen.