En av livets höjdpunkter är att halvligga i soffan med 17-åringen i knät och titta på fredagsfilm. Att klappa henne över håret och skratta åt precis samma skämt på tv'n. Att associera lika, precis lika. Att översköljas av en kärlek som inte kan mäta sig med något annat.
Det finns inte mycket som slår det. Nästan inget, faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mysigt :-)
Ha det fortsatt superbra i helgen!
Skicka en kommentar