Det här hörde jag om på radio i morse.
Jag blev akut illamående.
Måtte de få fatt i gärningsmannen omgående och sen låsa in honom (henne?) och slänga bort nyckeln i evig tid.
Det gör ont i hela mig.
Edit:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2076719.ab
Jag kan köpa att man känner sig utanför, jag kan t o m till viss del förstå att man vill skada den som skadat en själv. Och jag kan även delvis förstå argumentet "Om inte jag får ska ingen annan heller få".
Men. Jag kan inte förstå på någon nivå alls hur i hela helvete man kan döda sina egna barn. Hur man kan se smärtan i deras ögon och veta att det är en person, och en person endast, som orsakat den smärta. Och att den personen är "jag". Hur???? Jag förstår inte!!!
Och nu önskar jag att mina egna barn inte alls vore i Åre på en underbar skidsemester. Nu önskar jag att jag hade dem här, alla tre. Att jag kunde krama och pussa på dem hur mycket som helst. Att jag kunde slå armarna om dem och krama dem och skydda dem från allt ont i hela världen.
Inte gråta på jobbet!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fruktansvärt. Att någon bara kan göra något så fruktansvärt? Jag fattar inte att det finns så sjuka människor.
Det gör verkligen ont. Hur fan...? Nä, helt obegripligt.
Det kunde man nästan räkna ut vid första anblicken att det var barnens pappa som gjorde det. Det är så ofattbart att en människa(?) kan bli så sjuk. Den person som ska skydda dig mot allt ont i världen..
Tveklöst är det en sjuk människa. Hjälper tyvärr inte de som drabbats.
Hemskt!
Skicka en kommentar