Saknad

Lill-skruttan drabbades av akut pappasaknad igår kväll. Hon grät och grät och var nästintill omöjlig att trösta. Det blev lite bättre när hon ringt och sagt godnatt till pappa, men hon var så ledsen så ledsen.

Så jag pratade med henne och försökte få henne att tycka att det var kul att vara hos mig (och det vet jag ju att hon egentligen tycker, men jag vet också hur det kan vara när saknaden sätter in). Vi pratade lite och kramades lite och så sa hon "När jag är hos dig älskar jag pappa mest, men när jag är hos pappa älskar jag dig mest."

Då fick vi prata lite mer om kärlek och att hon älskar oss båda lika mycket, men när hon är hos mig saknar hon pappa och när hon är hos pappa saknar hon mig. Det kunde hon hålla med om var rätt. Och det är inte lätt att reda ut känslorna när man är fem år.

Fast det gör lite ont i mig när hon saknar sin pappa, även om jag vet att det inte fanns några alternativ. Och det värmer mitt ömma modershjärta lite att hon saknar mig när hon inte är här.

Nu saknar jag henne, och hennes systrar. Min älskade femtonåring som sa de allra finaste sakerna till mig i går kväll. Min älskade femtonåring som äntligen verkar må bättre, min älskade femtonåring som jag saknar ikväll.

Jag saknar dem alla tre ikväll.