Stolthet

Det är så roligt att vara mamma till min sjutton-åring. Hon är en fantastisk tjej, helt enkelt.

Och det fick jag bekräftat igen så sent som igår, när vi var på utvecklingssamtal. Läraren började med att säga att de är glada att hon valt att gå på just deras skola, och att hon är en väldigt trevlig tjej. Dessutom är hon en av de mest pålitliga tjejerna på hela skolan, en av de få han skulle kunna skriva ett rekommendationsbrev till utan betänkligheter och stå bakom det helt och hållet. Det omdömet betyder egentligen nästan mer än några VG och MVG, det kommer hon att ha nytta av hela livet.

Dessutom har hon också nästan enbart VG och MVG i sina betygsindikationer. Hon måste kämpa lite extra med sin dyslexi, men om hon bara lägger manken till kommer det handikappet knappt att märkas i slutbetygen.

Det var en ren fröjd att sitta där och lyssna.

Och hon lyckades också imponera på läraren med att ha ordnat praktikplats på egen hand, två veckor på hotell i Stockholm i slutet av maj.

Jag är så stolt. Pratade med exet imorse också, han hade inte möjlighet att vara med igår, och han sa samma sak. Det är bara roligt att vara förälder till henne.

Även om vårt äktenskap havererade och även om vi egentligen inte hade råd att skilja oss utan har skräp-ekonomi båda två på varsina (rätt??) håll lyckades vi iallafall med något. Vi lyckades göra de vackraste, finaste bästa tjejerna i hela världen!

Och det är värt mer än pengar och prylar i mängder.