Jag måste hålla med gabbiz om mörker.
Hon skriver precis det jag känner, om dagar då jag inte vill göra något alls - bara landa i soffan när jag kommer hem och sen ligga där pall hela kvällen. Dagar när jag är trött och energilös hela tiden, dagar när jag inte vill något alls. Dagar när jag tror att livet aldrig kommer att bli kul igen.
Det fåniga är att jag inte vet varför jag mår så. Jag mådde såhär och ville såhär lite när jag åt fel sorts p-piller 1992 och när jag var mitt uppe skilsmässoprocessen hösten 2006. Men nu???
Nu borde jag må bra, nu börjar saker och ting ramla på plats. Jag ska på utflykt till Stockholm i helgen och bowla och käka mat och träffa en massa nya, förhoppningsvis trevliga, människor. Helgen därefter ska jag på tjejmiddag och ha barnen. Det blir bara ljusare och ljusare ute, dagarna blir längre och längre.
Och, när man tänker på det, har jag ju faktiskt det bra. Alla jag älskar och bryr mig om lever och mår bra. Jag har tak över huvudet, jag har en bil som kan ta mig till och från jobbet (om än jag ber en bön varje gång jag startar den att den ska hålla hela vägen), jag har ett jobb som ger mig mat för dagen och nya utmaningar nästan varenda dag.
Så - kan du skärpa dig nu krusis?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter onekligen rätt bra :)
Förutom känslan av att det inte är det då förstås. Vet inte om man kan tvinga fram välbefinnande/lycka men man kan träna sig. Det är åtminstone det jag hoppas på. Det har gått lite trögt ska erkännas men om du vill testa så är det rätt enkelt. När det känns deppigt så försök tänka en positiv tanke. Som någon av de bra sakerna i inlägget tex. eller ta 5s och njut av en utsikt/blomma/känsla när man annars rusar förbi. Det handlar lite om neurologi om jag fattat rätt. Man tränar hjärnan att få lättare att nå de postiva delarna.
Hoppas du får en riktigt bra dag trots jätte lång kommentar =)
Kram
Hoppas du kommer att må bättre snart *kramar om* Jag har ingen aning om hur och varför du kan tänkas må som du gör men jag hoppas det blir bättre snart.
Jag förstår hur du känner. Varje höst och vinter brukar jag känna detsamma. För mig är det bristen på dagsljus som är boven-det vet jag. Min syster och T har samma symptom. Jag tror vi var björnar i vårt förra liv. Björnar som gick i ide hela vintern...
Kramis
Skicka en kommentar