Edit 08-07-07 (För mig är det ologiskt, vi hade en handduk var. Alltså - vars en. Men jag viker mig för expertisen):
Jag och 15-åringen har legat på stranden hela dagen.
Hon och jag, varsin handduk och sol, sol, sol! Det var underbart och eftersom det bara var hon och jag kunde vi ligga uppe i gräset istället för nere i sanden nära vattnet, vilket gjorde det hela så mycket lättare när jag sen kom hem. Hon är iofs uppseendeväckande snygg (f-n vet hur det gick till med de här föräldrarna) så jag hade ett fasligt sjå med att hålla koll på killarna, och mer än en gång kom en boll rullande över våra handdukar när de tappat kontrollen över sitt stajlande. Men hon blir fortfarande lika generad när någon kille pratar med henne. Gullunge!
När solen skinit på min hud hela dagen blir den röd, det betyder inte att jag "bränt" mig. Det gör inte ont, det svider inte. Huden antar först en rödaktig ton och om en eller par dagar kommer den att ha gått över till brun istället. Min lillebror har likadan hudtyp, 17-åringen likaså. Jag funderar på att köpa en t-shirt var till oss där det står "Jag har INTE bränt mig, jag har bara solat!" på..... Kanske folk kan sluta kommentera då?
Men batterierna har laddats idag, det har de! Återigen, det är sådana här dagar som gör att man orkar genom höst och vinter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förlåt älskling, men.. Varsin. Ok?
;)
Men hjärtat. Man har varsin, alltså var och en har sin? ELLER så säger man "Med en handduk var". L säger f.ö. att i Sthlm är det vanligt att man säger "en varsin". DET är ju galet på riktigt, har jag aldrig hört här nere.
Skicka en kommentar