Burr

Idag har jag liksom burr i hela huvudet.

Jag är glad för lunchdejten med Han-den-fantastiske. Ljuvligt, men ack så kort.

Jag är lite stressad för att det är mycket på jobbet denna veckan.

Men jag är glad för att vi har så bra personer i ledningen, för att jag får en kram av styrelseordföranden varje gång han kommer och för att det är kul att jobba.

Men jag blev lite ledsen av ett brev på hallgolvet när jag kom hem.

Fast, jag är nöjd med att jag lyckats återställa datorn nästan helt och hållet efter en dumgrej som ledde till krasch igår kväll.

Och jag är så nöjd med att jag äntligen tog tag i en gammal grej som jag borde ha bett om ursäkt för för länge sen. Men idag sa jag förlåt, till någon jag fortfarande tycker mycket om men som gick förlorad i skilsmässan. Eller, kanske har jag nu öppnat dörren lite och vi kan bli - om inte vänner så - åtminstone kompisar igen. Det skulle jag vilja.

Och jag blev alldeles rörd och glad och hedrad av din kommentar, Affe. Trots att du "inte läser bloggar" läser du min och även om du "aldrig kommenterar" lämnade du en fin, snäll och bra kommentar här. "I'm a believer" är ju klockren :)

Och imorgon ska 17-åringen sova hos mig, eftersom hon ska upp tidigt på onsdag med packning för att paddla kanot.

Så burr-burr - I'm so happy!