Lathet

Jag är lat.

Jag är en lat jävel. Faktiskt.

Men eftersom jag bor ensam stör det ingen och jag tillåter mig att vara lat idag.

Jag har iofs varit iväg och badat med Lillskruttan, vi hade jättemysigt fast det tilltänkta sällskapet insjuknade. Tråkigt, men jag hoppas det gått över nu! Hon och jag hade iallafall supermysigt och hon hittade en annan kompis att leka med istället. När vi badat, handlat mat och lördagsgodis och jag lämnat tillbaka henne till pappa hamnade jag här, i soffan med laptopen i knät. Och trots att här är så ostädat att min mamma hade fått en hjärtattack om hon kommit nu tror jag faktiskt att jag ska strunta i att städa i dag, jag ska ligga här och slappa och slöa och äta min pizza till middag. Sen ska jag slöa lite till och kanske dricka lite vin.

Jag borde gå ut och få upp mitt stegsnitt, jag borde bädda sängarna, dammsuga, städa toaletten. Men jag väljer att lata mig. Jag kan göra allt det där andra imorgon, jag kan gå dubbelt så långt imorgon istället.

För idag är jag lat. Imorgon är dygnet en timme längre och då kan jag göra allt det där jag inte väljer att göra idag.

Jag tycker det är helt ok att vara lat sålänge det inte påverkar någon annan. Idag påverkar det bara mig att jag är lat, och det påverkar mig positivt så jag latar mig lite till.