Simba

Vi såg Lejonkungen igår - jag, 15-åringen och Lillskruttan. 17-åringen var på släktmiddag hos pojkvännen.

Och Lillskruttan är precis som 15-åringen var när hon var liten, helt otröstlig efter en bra film. De blir båda så tagna, så ledsna och så berörda.

Så när hon till slut lugnat ner sig och hade slutat gråta blev hon Simba och nu har vi bara Simba här hela tiden, ingen Lillskrutt alls.

Det kommer nog att sluta med sönderskrapade knän, men hon kommer väl underfund med själv att det är lättare att gå på två ben än fyra......