Stegräknartävling

Vi har en stegräknartävling på jobbet.

Vi ska "gå till Berlin" innan 5 december.

Gissa vem som ligger trea från slutet?

Det förvånar mig inte det minsta. Jag suger på fysiska aktiviteter, jag har ett stillasittande jobb och jag har stillasittande intressen. Jag såg detta som en möjlighet att komma igång och röra mig lite mer än vad jag gjort tidigare, att få ett incitament att promenera.

Och jag har kommit igång, jag har totalt dubblat mitt stegsnitt per dag jämfört med vad jag hade de första två dagarna. Jag har dragit ut stackars Pojkvännen varje kväll och promenerat och gått (och pratat och diskuterat), men mitt snitt är ändå knappt en fjärdedel av vad ledarna har. Jag kommer inte att komma i närheten av deras steg, och jag siktar inte dit heller.

Kan jag få nöja mig med att drastiskt öka mina egna steg? Kan jag få vara glad över dubbleringen? Måste alla komma med "pepp" och hejarop? Eller ska alla försöka ge mig dåligt samvete för att jag suger på fysiska aktiviteter?

Men jag är van, jag kommer alltid sist i alla fysiska tävlingar. Det är därför jag inte längre brukar ställa upp, och det är därför jag vägrar spela brännboll. Har man i nio år alltid, varje gång utan undantag, blivit vald sist (och ibland med ackompanjerande ord från lagledaren som "Ah nej, vi hade henne förra gången") då vill man inte utsätta sig för de minnena. Någon måste komma sist och det är alltid jag. Om jag tävlar mot mig själv då kan jag bara vinna, om jag dubblar - kanske t o m tredubblar - mina steg innan den femte december, då har jag vunnit.