Näsblod

Det är faktiskt inte klokt hur mycket blod det finns i en söt liten näsa.

Lillskruttan lyckades på något konstigt vis rent konkret "stå på näsan", hon kröp på alla fyra på väg mot tandborstningen men plötsligt låg hon med näsan platt mot parkettgolvet. Det såg inte alls farligt ut, men när hon tittade upp droppade det det ur hennes näsa och en halv sekund senare forsade det. Jag lyfte upp henne och bar in henne i badrummet och vid det laget hade hon blivit rädd för allt blod. Och Herregud så mycket blod det var!

Som tur är har hon ju världens bästa storasyster, en riktig stjärna. Hon pratade hela tiden lugnande med lillskruttan, hon brydde sig inte det minsta om att hon fick blod över hela sig, hon torkade och tröstade och kylde. Och medan jag och lillskruttan badade oss varma och rena torkade storasyster golvet och toastolen och väggarna och tog salt på våra blodfläckade kläder och la dem i blöt.

Jag har aldrig sett så mycket blod på en gång, det såg ut som en scen ur CSI - eller nåt.

Ungefär samtidigt som det blödde som värst ur hennes lilla näsa ringde äldsta storasystern från Frankfurt, där hon hamnat på sin väg hem från Paris p g a ett strejkande Air France. Kanske i bästa fall är hon hemma klockan ett i natt, och lillskruttan längtar sååå efter henne. Hon kämpar och kämpar för att hålla sig vaken, men nu tror jag hon är på väg att somna efter att jag lovat henne flera gånger att storasyster kommer in och säger hej till henne när hon kommer hem.

Tänk vilken ynnest denna lilla tjej njuter, att ha två så fantastiska storasystrar och att vara så älskad av så många. Då är lite (eller ens mycket) näsblod inte direkt något att klaga på.