Trist att inte har några kul helgplaner att se framemot, trist att exets bil pajat så att jag måste köra 17-åringen till tåget, trist att det är mycket mer månad än pengar kvar - trist, tråkigt och grått.
The story of my life. Just nu.
Det blir nog bättre igen. En annan dag. En dag när solen skiner och något roligt har hänt. En dag i maj - typ.
Men tills dess ska jag låtsas att jag inte alls sitter på ett ganska ödsligt och trist kontor i en rätt tråkig del av stan, utan istället är här. Eller på annat valfritt ställe av samma karaktär. Men inte ensam, absolut inte ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar