Jag gråter.
När MIF inte gick upp förra året var jag jättedeppig, och arg. För de sjabblade bort Elitserie-platsen - de ledde med 3-0 men förlorade med 4-5. Det var pinsamt, jag skämdes nästan för att jag hejar på MIF.
Nu gråter jag, de "små" kämpade så tappert, de ville så mycket - de har visat så mycket hjärta. Jag är jättedeppig, men jag är också stolt över att heja på MIF. Stolt över det de har åstadkommit den senaste tiden - förvalta detta nu till nästa år!
Hockey är hjärta och smärta - idag fick Babyhawks känna på båda.
Förra året var jag arg, detta året är jag ledsen.
Nästa år går "vi" upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar