Fastekick

Jag vet inte om jag skulle vilja säga att jag fått en kick sådär injektionsartat, men jag känner mig väldigt lycklig och harmonisk.

Sen igår eftermiddags har jag känt mig - nästan - kär. Inga hinder är oöverstigliga, inga problem omöjliga och jag sitter och nästan ständigt med ett leende på läpparna.

Igår kväll när jag kom hem tog jag tag i disken och sen sorterade jag in all rentvätt (och det var mycket). När 15-åringen kom och var på ett humör som hade fått Tor att sluta dundra i ren beundran bemötte jag henne på ett konstruktivt sätt och kramade om henne tills hon började le igen.

Fryser gör jag fortfarande men till lunch idag har jag gått 3½ dag, d v s hälften av det planerade och då kan jag likagärna köra veckan ut?

Viktminskningen är minimal, men det förvånar mig inte. Jag hade redan skurit ner rejält på kolhydraterna och därmed gjort mig av med överflödig vätska förra veckan och jag vet att min kropp brukar reagera direkt när det är "svält" på gång. Då slås alla bromsar till för att inte göra sig av med ett enda gram i onödan. Det var iofs inte för att gå ner i vikt jag testade fastan, så det känns som om det kan kvitta om jag går ner 1 eller 1,2 kilo. Sålänge jag inte går upp i vikt så.....