Grymhet

Hur grymt får livet vara? Vad är det för mening med att två barn/ungdomar som för fyra år sen förlorade sin pappa i år kommer att förlora även sin mamma?

Det är faktiskt inte rättvist. Alls.

Jag brukar tycka och tro att det finns en mening med allt som händer och sker, men här kan jag faktiskt inte se någon mening alls. Min vän, som ska börja plugga till präst, hävdar att man måste förstå att allt är bra oavsett hur mycket "skit" man kan tycka händer - allt sker av en anledning. Men ursäkta mig, Gud eller vem det nu är, här tycker jag bara det handlar om livets jävliga grymhet.

Och mina tankar går till dessa två syskon som även innan pappan dog hade en stark sammanhållning, sen stärktes den men det kan ju inte ha varit meningen att pappan dog för att de skulle stå starka ihop när även mamman dör?? Det hade ju för h-vete varit bättre att inte pappan dog överhuvudtaget då.

Det blev många svordomar här nu, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag är arg. Jag är så in i h-vete arg på livet/Gud/whatever som kan tycka att detta är en bra idé.