Surkärring

En av fördelarna med att bli äldre är att man faktiskt kan tillåta sig, och vågar, vara en kärring.

På Malmö Central har de ritat ut små rutor som rökarna ska stå i när de förpestar sin och andras luft. Det finns minst en på varje perrong, så därför blir jag lite (eller mycket) tjurig när det sitter en tjej i 20-års åldern på en av bänkarna ungefär två meter från rökrutan och röker.

Jag hade lite ont i fötterna eftersom jag i morse valde "fin" före "praktisk" och ville därför sitta ner. Så jag sa till tjejen "Rökrutan är där borta". Då slutade hon babbla i telefonen en, tittade på mig, och sa "Va?" (pratar jag otydligt eller??). Så jag upprepade min upplysning och hon fattade grejen (!!!) och gick bort mot rökrutan, förbi rökrutan och satte sig på nästa bänk och fortsatte röka. Jag hade lust att gå bort och säga till henne, ta henne i handen och leda in henne i rökrutan. Men där gick min gräns, jag la band på mig. Jag kunde ju sätta mig på bänken och slippa röken, så jag vann ändå.

Vi behöver nog fler kärringar här i landet som tar ungdomarna i hampan och talar om vad som är ok och inte. Ha, om tio år när jag nästan inte har några egna barn att uppfostra ska jag gå runt på gator och torg och ta ohyfsade killar och tjejer i öronen och säga "Ajabaja".

Bäva månde Sverige - om tio år rycker Krusmynta ut på uppfostringskorståg!