Ex-relation

Nu har jag snart varit skild i två år. Beroende på hur man räknar varierar skilsmässodatumet från 17 augusti 2006, när jag tog upp på familjerådgivningen att jag inte orkade längre, till 13 juli 2007 när vi slutligen tilldömdes äktenskapsskillnad. Men för mig är det den 17 september 2006 som räknas. Så - snart två år.

Under denna tiden har mitt och Exets relation gått upp och ner, vi har verkligen tyckt olika om en del saker och jag har varit så arg på honom emellanåt. Han har säkert varit arg på mig också, föralldel. Men när 15-åringen krisade la vi allt det åt sidan och insåg att det viktigaste var hon. Hon som behövde all vår hjälp och vårt stöd och definitivt inte behövde två föräldrar som bråkade. Sen gick det nog uppför därifrån, 15-åringen mår mycket bättre (skulle t o m nästan våga skriva "bra") nu och jag och hennes pappa är vänner på ett sätt vi inte varit på väldigt länge.

Kanske är det inte så konstigt, vi var båda unga när vi träffades och vi var tillsammans i nästan 24 år. Det är mer än hälften av våra liv, så det är nog oundvikligt att vi fortsätter tänka på varandra och bry oss om varandra.

Man hör så mycket om föräldrar som inte kan vara i samma rum, om vårdnadstvister och frånvarande fäder, men sällan hör man om de väldigt väl fungerande fd-relationerna.

Jag är iallafall så glad och så tacksam att vi har den här relationen, det tror jag alla tjänar på - barnen mår bra av att ha föräldrar som kan prata med varandra och som vuxen kan man inte ha för många vänner.