Sålänge jag har bott i denna lilla del av Skåne, i ca 20 år har det varit skyltsöndag i byn på första advent. Men i år hade de tydligen bestämt sig för att ändra det till andra advent, kanske för att inte konkurrera med de större städerna runtomkring. Detta hade jag - såklart - missat så jag lovade Lillskruttan tomtar idag. En mamma håller vad hon lovar så vi fick köra in till Lund.
Vi parkerade bilen under Jättekul, mittemot stationen, och gick ner och lyssnade i stan när Hemvärnets blåsorkester blåste in julen, Lillskruttan fick korv och en liten julklapp för 20 kr som jag köpte av Lions. Sen gick vi ner på Mårtenstorget och pratade och njöt av att vara tillsammans, vi mötte en gammal dagiskompis som flyttade in till Lund i somras och tjejerna blev jätteglada av att se varandra. Innan vi gick tillbaka mot bilen gick vi in i Domkyrkan, men tyvärr var inte krubban klar ännu. Så vi tände var sitt ljus och på en direkt fråga svarade Lillskruttan att hon tände sitt för Jesus, jag tände mitt för alla som har det svårt - inkl mig själv......
Sen ville Lillskruttan hem. Och på väg till bilen hamnade vi mitt i dessa kravaller, bokstavligen mitt i. Jag trodde i min enfald att vi skulle klara oss genom att gå "bakom" mobben som jag trodde var på väg upp mot Lundagård. Men icke, vi stod och tryckte inne vid väggen och såg maskerade ligister rusa förbi, rakt emot där vi gått en minut tidigare. När det stillnade i en halv minut sa jag "Nu går vi" och så gick vi fort och bestämt bort till ingången till Jättekul, där det var så knökfullt med folk att vi höll på att missa den. Men vi gick rätt in, tryckte på hissknappen och åkte ner till garaget. Väl nere, i trygghet, satte jag mig ner och frågade Lillskruttan om hon var rädd och då rann en tår nerför kinden och hon sa med darrande läppar "Ja, jag vill hem".
En lång kram och sen startade vi bilen, körde upp ur garaget, svängde vänster för att ta snabbaste vägen ut ur centrum och hemåt. Men det gick inte, för där stod två bussar som någon slags vägspärr så istället fick vi göra en helomvändning och köra runt Clemenstorget där det small av smällare, kryllade av svartklädda ligister med halsdukar över ansiktet och jag var skiträdd. På ren svenska, skiträdd, har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag hade en tanke i huvudet och det var att komma därifrån så fort som möjligt, hade det krävts hade jag inte tvekat att köra på någon svartklädd ligist med halsduk över ansiktet.
När vi väl kommit ut ur centrum siktade vi hemåt, mot vår egen trygga lilla by och jag skakade som ett asplöv hela vägen.
Nu har det gått några timmar och jag har slutat skaka, jag har pratat igenom det med Lillskruttan och berömt henne för hon agerade. Hon släppte inte min hand en sekund, när jag sa "stanna" stannade hon, när jag sa "gå" gick hon - utan att ifrågasätta, utan att gnälla, bara gjorde vad hon skulle för att det skulle gå så bra som möjligt.
Jag har ända sedan mina stora var små försökt att inte måla världen i bara svart eller vitt, utan försökt lära dem att se olika sidor av saker. Velat göra dem självtänkande, och när jag hör 17-åringen resonera nu tycker jag att jag har lyckats ganska bra. Men här visste jag inte vad jag skulle svara när Lillskruttan frågade "Varför". Jag ville svara "För att de är ouppfostrade slynglar utan respekt för andras människor känslor eller egendom", men det hade varit att plantera åsikt. Så jag sa till henne att jag inte visste, jag visste faktiskt inte. Fegt måhända, men än så länge är hon bara 5½ år och vissa saker får hon helt enkelt komma underfund med själv. Tror 17-åringen var nära sanningen när hon svarade lillasyster "För att de får uppmärksamhet, för att någon ser dem när de beter sig såhär". Såklart är det inte hela sanningen, men jag tror inte att ett barn som har blivit sett, uppskattat och känt sig älskad hela livet går ut mitt i skyltsöndagen och börjar kasta smällare. Jag tror faktiskt inte det.
På något vis var detta ett symptomatiskt slut på veckan, det har nog varit en av mina värsta veckor på många många år. Nu kan det bara bli bättre?
Avslutar detta mastodontinlägg med att önska alla en riktigt fin december!
4 kommentarer:
Jättekram och skönt att ni kom undan huliganerna med blotta förskräckelsen.
Fy fan. Jag är så glad att vi inte hade något ärende in till stan idag, och jag visste ju faktiskt att det skulle bli så här, eftersom jag läst i Sydsvenskan att både Fria Nationalister och 30:e november-föreningen fått demonstrationstillstånd. Sånt brukar oftast innebära maskerade motdemonstranter, massiva polisinsatser, sönderslagen egendom och misshandlade förbipasserande.. :(
Om jag vetat i morse att du tänkt parkera vid stationen hade jag rått dig att parkera på mitt jobb istället. För sent nu. Men bra agerat av dig, jag vet precis hur för jävligt det är att försöka förklara såna människors beteende för en femåring.
Stor kram på dig och lillan.
Men herregud... Jag sitter nästan och skakar när jag läser. Stor kram till er båda!
Kram på dig!
Du kan väl maila mig på l_runesson@hotmail.com så får du lösenordet.
Ha det bra!!
Skicka en kommentar