fredag, december 19, 2008

Les Misérables

Vet ni? En av mina högsta önskningar är att jag hade råd att bjuda mina äldsta döttrar och min mamma (innan hon blir för gammal) till London för att se Les Misérables.

Jag såg den där 1995 och det var kärlek vid första tonen, jag minns att jag sa i pausen att jag skulle kunna dö där och då och ändå dö lycklig. Så bra var det.

Sen fick jag av min snälla bror skivan, han var den första jag kände som beställde något via Internet i mitten av 90-talet.

Den CD'n gick om och om och om och om igen, mina tjejer var bara små, de är födda -91 och -93, men de lyssnade och de greps och de gillade.

Så när den sattes upp i Malmö 2001 var det självklart att vi skulle se den (det var innan nuvarande 15-åringen fått för sig att hon inte gillar musikaler). Vi gick med min mamma och bakom oss satt två tanter som muttrade om att "det här är minsann ingen barnteater" och, nej det är det inte. Men mina flickor satt förhäxade och när det var slut böjde sig ena tanten fram och berömde dem för att de varit tysta och stilla. Tjejerna brydde sig inte, de hade fullt upp med att torka sina tårar.

Och fortfarande idag kan de ibland lyssna på skivan.

Så därför skulle jag så gärna vilja kunna bjuda dem på Les Miz i London.

För att det är "vår" musikal, för att den är fantastisk och för att de är värda att se den i London.

Och förlåt att jag bombar bloggen med Youtube-filmer just nu, men lyssna. Lyssna, så förstår ni. Så förstår ni kanske varför jag vill att de ska uppleva detta live.




(klippet är från konsertversionen som gjordes 1995 med anledning av att den spelats tio år i London. Och, ja, den spelas fortfarande)

Inga kommentarer: