Vädjan

Jag kan inte släppa detta. Jag har sett enormt många reportage på TV, jag har läst spaltmeter, jag kan inte släppa det.

Madeleine föddes två månader efter min lillskrutta, jag vet inte om jag ska skriva att hon är två månader yngre, för jag vet ju inte om hon är något alls längre. Men efter allt jag läst och hört och sett kan jag säga att hon och min lillskrutta verkade väldigt lika, och inte lika som flickor i samma ålder ofta är - utan lika i utseende, lika i personlighet. När jag hörde hennes mamma berätta om Maddie och deras förhållande skulle det lika gärna kunnat vara jag som beskrev min lillskrutta och vårt förhållande.

Är det därför det är så svårt att släppa?

Tänk om min lillskrutta var borta? Tänk om min lillskrutta skulle bara försvinna? Hur skulle jag kunna fortsätta fungera?

Jag kan inte bara skaka det av mig, jag kan inte.

Och jag ber varenda gång jag ber (det händer emellanåt) att de ska hitta henne, helst välmående vid liv, men iallafall att de ska hitta henne.



*gråter*